Vilar moralfilosofin på ett misstag?

H. A. Prichards utgångspunkt i denna essä är att de flesta som sysslar med moralfilosofi någon gång kommer till en punkt när de upplever en vag känsla av otillfredsställelse med hela ämnet. Oftast beror det på att vi inte har klart för oss vad ett moraliskt resonemang ska resultera i. Vi ser moralfilosofin som en metod som ska bevisa varför moralen är riktig och varför vi måste handla enligt dess krav. Besvikelsen uppstår när vi inte får något sådant bevis. Det är dock helt i sin ordning, menar Prichard. För grundläggande etiska principer är sådana att de inte kan bevisas. Det är i stället våra förväntningar som är felaktiga och vi blir besvikna för att vi söker efter bevis för något vi redan var övertygade om, men som inte kan bevisas. Prichard föregriper i denna text resonemang hos några av vår tids mest inflytelserika filosofer, som Derek Parfit, T M Scanlon och Thomas Nagel. Hans uppfattning om moraliska plikter är dessutom befriande enkel och rättfram. I slutet av essän skriver han till exempel att vi ska tänka oss att vi uppriktigt tvivlar på om vi bör betala våra skulder. För att komma fram till ett svar är det enda sättet, skriver han, att vända sig till en situation som aktualiserar plikten – eller om vår fantasi är stark nog – genom att föreställa oss att vi är i en sådan situation, och sedan låta våra moraliska tankeförmågor göra sitt.